Dansbandsbloggens nygamla samarbete med Aftonbladet återupptas när "Dansbandskampen" har nypremiär i SVT i morgon kväll.
Det innebär att bloggen redan i dag flyttar till Aftonbladets bloggportal.
Från och med nu får du klicka dig vidare till blogg.aftonbladet.se/dansbandsbloggen härifrån eller via länken till höger i menyn.
Det blir även kommentarer och analyser i papperstidningen varje söndag.
Häng med!
Tommy Michaelsen och Per Erik Gjedtjernet från Picazzo.
Hans Olav Tröen från Dansebandet och Lars Espen Skogvold från Trond Erics.
Med sina gamla band var de med och skrev norsk dansbandshistoria.
För ett år sen slog de sina påsar ihop och bildade superdansbandet Vagabond som i somras albumdebuterade med "Vagabond" (Tylden & Co).
Det är nästa blad i dansbandsboken som vänds upp.
Resultatet är fantastiskt bra och förenar de allra bästa sidorna hos Picazzo, Dansebandet och Trond Erics.
Det är så kärt att få höra nya låtar av låtskrivargeniet Per Erik Gjedtjernet - på Picazzo-tiden levererade han monsterballader som "Hvis morgendagen aldrig kommer" och "Flammer i regn". Han uträttade storverk tillsammans med dåvarande sångaren Tommy Michaelsen.
När nu radarparet återförenas i Vagabond är det som att balladabstinensen stillas för en stund.
Gjedtjernet visar sitt geni och sin melodikänsla i en sång som just singelsläppta långtradareposet "Stockholm tur-retur", om en chaufför som får en körning till svenska huvudstaden och försöker be om ursäkt för att han än en gång missar deras bröllopsdag.
En lika enkel som briljant låt med akustisk känsla. Tommy Michaelsen sjunger avslappnat och med stor inlevelse.
I vackra "Tårer og blod" flexar Per Erik Gjedtjernet med de riktiga balladmusklerna och sätter samtliga kollegor på plats med en klassisk tryckare, som låter Tommy Michaelsen briljera med sångröstens alla nyanser.
Höjningar, sänkningar, långa toner, korta, stora känslor och ett ylande gitarrsolo.
Texten är en svidande men ändå hoppfull betraktelse om spruckna drömmar, att bygga sin svåra väg genom livet och våga lämna det som varit bakom sig.
Klok kille, den där Gjedtjernet.
Men en av de största tryckarna är inte eget material, utan ett bidrag av en annan stor norsk kompositör, Steinar Storm Kristiansen från Scandinavia: "Hvor har du vaert" är en episk dragspelssmyckad ballad om två gamla vänner som plötsligt stöter på varandra igen på gatan.
Det är en fin tanke att förlorad vänskap kan återvinnas på nytt.
Vagabond sätter ord på den.
Men slutversen är rent hjärtskärande när den nygamle vännen plötsligt hittas död på platsen där de skildes åt.
Schlagerlegendaren Jahn Teigen är en av männen bakom den mysiga pojkbandspopen i "Min förste kjaerlighed", en av skivans bästa och mest speciella låtar. Charmigt om det första förblindande mötet.
Vagabond debuterar med en fullmatad och varierad platta med 14 0låtar, flertalet med svenska låtskrivare som Thomas G:son , Henrik Sethsson och Ulf Georgsson bakom.
Ibland skruvas tempot upp, som i singelsläppta "Radio", "Sånn kan det gå" och fräcka popschlagern "Farlig begaer", en discopumpande 80-talsdoftande låt av Thomas G:son, Kirsti Carr och Knut Öyvind Hagen.
Det skulle inte förvåna mig om det är ett ratat bidrag till någon melodifestival.
Svänger gör också albumets tolkning av svenska Bhonus några år gamla "Vill du ha mig" från plattan "Mindre mogna män" från 2006.
Givetvis är "Vagabond" en av årets största norska dansbandsplattor.
"Vagabond" kan köpas på cdon.se
Se Vagabonds nya video till "Radio"
"Uten kart og kompass" (Warner/Mariann) är norska orkestern Contrazts fjärde album.
Det är bandets första platta med nya sångerskan Gro Anita Johansen bakom mikrofonen.
Och det är en skiva med ett flertal höjdpunkter bland de 13 nya sångerna.
Contrazt är en komet på den norska dansbandshimlen, men det är inte självklart för mig varför skivjätten Warner valt att satsa på orkestern. Resultatet är dock hörvärt och lite guld spiller över den svenska gränsen: Lasse Stefanz 80-talsduett "Världens lyckligaste par" och Marie Fredrikssons "Ännu doftar kärlek" hör till de coverval som kryddar plattan. Kent Liljefjäll från Drifters har producerat delar av albumet.
Och visst finns här många guldkorn:
"Kjaere Kristine" är en norsk version av Alan Sorrentis klassiska popschlager "Tu sei donna l'unica per me", och en av de bästa snabba låtarna på Contrazts platta.
I de recensioner jag läst har nya sångerskan Gro Anita Johansen fått mycket beröm för sin röst.
Hon har en mjuk och avslappnad röst med stänk av countryns vemod. Det är en röst som lätt fångar lyssnarens uppmärksamhet.
Hon sjunger de flesta sångerna själv, men får då och då stöd av gitarristen Leif Dybendal och keyboardisten Tommy Sagerud, som båda gör ett alldeles utmärkt jobb. Dybendal visar sig också vara en flyhänt låtskrivare med imponerande melodikänsla. När han i "Det er på tide med farvel" skriver tillsammans med Gro Anita är det ädel musik som komponeras.
"Det er på tide med farvel" är en monumentalt vacker pianoballad som skjuter avskedets pilar rakt in i hjärtat. Richard Marx hade inte kunnat göra det bättre.
Kanske är det skivans starkaste sång.
Titelspåret är också det en vacker tryckare av Leif Dybendal och Trond Erik Grundt, uppbyggd på samma sätt med en melodistark vers som kulminerar i en fyllig refräng.
Låtskrivargeniet Per Erik Gjedtjernet bidrar med starka och gråtmilda "Fra far till sönn".
Tidigare har Gunnar Fjeldseth Band spelat in den i original.
Här är det Elton John-piano och ensamt ylande elgitarrer som lyfter låten.
Det är intressant att höra Marie Fredrikssons 80-talsballad "Ännu doftar kärlek" - en av de största svenska sångerna genom tiderna - i Gro Anitas norska tolkning "Kjaerligheten lever".
På ett sätt är det ett egendomligt låtval, men Contrazt lyckas uppdatera den till 2009 och göra något eget av den.
Ibland inspireras Leif Dybendal lite extra av svenska dansbandsklassiker. "Nede ved stranda" har mer än en strof gemensam med Stefan Borschs klassiska "Vid en liten fiskehamn", och "En time for seint" är en karbonkopia av Lasse Holms hit med samma namn.
Men jag kan tänka mig betydligt sämre förebilder.
Contrazts nya album är inte det bästa norska jag hört i år, men det är en välgjord och mycket hörvärd dansplatta.
Och det räcker långt.
Det har varit tyst om Mariestadsbandet Gamblers ett tag.
Men den sjunde november dyker kvartetten upp i Dansbandskampen.
Just nu är Gamblers aktuella med singeln "Kärlek eller begär", som chocköppnar med värsta hårdrocksgitarrerna.
Man väntar sig nästan att Paul Stanley ska börja yla...
"Kärlek eller begär" är skriven av nye sångaren Anders Wigelius och brodern Erik. Anders kom med i bandet 2008 och har en soft, men lite anonym, sångröst. Jag blir inte heller omedelbart såld på låten.
Det blir lite för forcerat.
Singelns andraspår är av ett helt annat slag. "Vår egen väg" är skriven av fullblodsproffsen Calle Kindbom och Thomas Thörnholm. Det är snyggt arrangerad dansbandspop med en snabbfästande refräng och storslagna körer. Kan det vara keyboardisten Conrad Bohman som sjunger?
Bra är det hursomhelst.
Gamblers är faktiskt fortfarande regerande dansbandsmästare efter segern i sista omgången av SM i Sunne 2003.
Vi får se hur långt det räcker i Dansbandskampen, där de den 7 november kämpar mot Torgny Melins och countrypinglorna i Alingsåsbandet Sweetshots.
Webbsajten Danslogen har järnkoll på dansbandsvärlden.
Flera gånger dagligen publiceras senaste nytt om stort och smått i branschen, välskrivet och med nyhetsfokus.
De senaste dagarna har Danslogen skrivit om Christer Sjögrens nya platta, Novas nya sångerska Sandra Estberg, som vikarierar för Cathrine Nycander, samt om Conny Nilssons inhopp i Matz Bladhs.
Det finns även en uppmuntrande intervju med Novas kapellmästare Krister Nordström, som berättar om sin kamp mot övervikten.
Danslogen drivs av eldsjälen Angela Kempher i Stockholm.
Trevligt med en så ambitiös kollega i dansbandsdjungeln!
Just som revanschen i Dansbandskampen blev klar lämnar sångaren Anders Larsson det populära dansbandet.
Frontmannens avhopp kommer mycket olägligt och det gäller nu för Date att snabbt samla styrkorna i tid till tv-framträdandet den 24 oktober.
Anders Larsson gjorde sin sista spelning med bandet i går kväll på Träffen Båberg. Rapporter i forum och annat talar om ett lysande avsked med många känslor från fansen.
Anders Larsson lämnar orkestern för att få mer tid till familjen, ett skäl så gott som något.
Bandet är tills vidare en trio och består av basisten Jan Lindberg, gitarristen Peter Svensson och trumslagaren Emil Esborn.
Samtidigt rekryterar orkestern nu ny keyboardist och kommer att presentera den nye medlemmen "inom kort", som det heter.
Det var inte länge sedan som Date fick en ny medlem. Emil Esborn efterträdde nyligen avhoppade Tim Nilsson bakom trummorna. Han beskriver sig själv som "en glad 19-åring från Alingsås". Han är född den 10 mars 1990 och kommer närmast från Alingsåsbandet Kalas, som gjorde ett starkt framträdande i förra årets omgång av Dansbandskampen, men läggs ner nu efter Emils avhopp.
Uthålligheten hos svenska dansband blir sämre och sämre.
Date har under hösten uppmärksammats för sin tolkning av Leonard Cohens fina "Hallelujah". Fia Larsson startade en grupp på Facebook där medlemmarna krävde att bandet skulle spela den oftare - en grupp som i skrivande stund har 114 medlemmar.
- Vi får hoppas att det resulterar i att de släpper låten på skiva också, det vore helt fantastiskt om denna grupp påverkar deras skivbolag, kommenterar Fia Larsson.
"Hallellujah" blev också Anders Larssons avsked till fansen. Date valde att spela den som sista låt på sångarens farvälspelning med bandet i natt:
- Fick njuta av Hallelujah som sista låt i kväll!!! Helt underbart!!!!, jublar Linda Bosvik i "Hallelujah"-klubbens diskussionsforum.
Kolla in FB-gruppen om Hallelujah
Date har en livaktig fanclub på Facebook
Här nedan kan du se en nygjord video av Maria Bredin och Stina Schulstad inför Dates tv-comeback:
"Tillsammans igen" och "Blue shoes and dance" för 29 riksdaler styck.
Det kan du just nu fynda på nätskivhandeln Ginza.
Det handlar alltså om elitdansbandet Zlips - vars nuvarande sångerska Melissa Williams är aktuell i juryn i höstens omgång av Dansbandskampen i SVT - och deras två ypperliga album från 2000 och 2003.
Fina kompilationen "En samling" med fem nya låtar går för 99.
Jag återkommer här i bloggen gång på gång till den knäckande balladen "En gång ska någon se mig som jag är", som dök upp första gången på albumet "Blue shoes and dance".
Jag har kallat den för en av de starkaste dansbandsballader som spelats in, ever.
Petra Rydgren sjöng Janett Jensens mästerliga text med total hudlöshet och närvaro, och jag fortsätter att ropa efter en nyinspelning med Melissa - kanske med den amerikanska originaltexten.
"Petra Rydgren växte ut till en formidabel balladsångerska med en förbluffande röstlikhet med Lisa Nilsson. I den monumentalt vackra ”En dag vill någon ha mig som jag är”, en amerikansk förlaga med svensk text av Janett Jensen, är hon stundtals rent andlös. Jag kan fortfarande gråta floder när jag hör den", skrev jag i min recension av "En samling" där låten finns med.
Men vill du höra den i sitt originalsammanhang är det "Blue shoes and dance" som gäller.
De här tre skivorna borde ingå i varje anständigt dansbandsbibliotek.
Det är tre av landets främsta sångerskor som triumferar - Gabriella Nilsson, Petra Rydgren och Melissa Williams.
Gå till Ginzas samlingssida för Zlips
Dansbandsbloggen på Aftonbladet.se 2008-2010
