Znits kommer med glädje.

Sångerskan Berit Gustafsson har en klar och stark sångröst som ofta tangerar Mona Gustafsons och Helene Perssons karakteristiska pipor.
"40+" är lite ojämn men sammantaget faktiskt en bättre mogenplatta än Thorleifs senaste.
Medlemmarna i Znits är riktiga dansbandsveteraner. Frontfigurerna Berit och Ola Gustafsson har funnits med i branschen sen 1980 och är mest kända för sina insatser för gammaldansen i bandet Rose-Maries. Ola Gustafssons mamma och pappa var båda dansbandsmusiker, fadern började redan på 50-talet.
Tala om att ha dansmusiken i blodet!
När Berit och Ola Gustafsson ville bredda sig och börja spela mogendans bestämde de sig för att starta ett helt nytt dansband för två år sedan. Och ut kom Znits.
Förra veckan var det stor släppfest för debutalbumet "40+" - en titel som anspelar på att tre av de fyra medlemmarna är en bit över 40, och att många av plattans coverlåtar var stor hits för över 40 år sedan. Ingen av de femton sångerna på skivan uppvisar dock någon som helst trötthet eller livsleda. Det är snarare tvärtom, som Berit Gustafsson sjunger i titelspåret:
"Låt dom få tro att lilla mamma är så trist/De skulle bara veta vad jag gjorde sist".
Det är en livsbejakande snarare än kontemplativ platta, och musikaliskt sprudlar det av en enkel okomplicerad spelglädje. Plattan är producerad och arrangerad av Guldklavenprisade saxofonisten Joakim Andersén och Niclas Olén i Matz Bladhs.
Det är lättfotat, lättlyssnat och dansant med mycket blås, som gärna hade fått mixas lite längre fram i soundet.
Det är nio nyskrivna låtar som varvats med sex gamla klassiker från schlager- och dansbandsvärlden. Här märks framför allt en lysande tolkning av saknade Peter Himmelstrands "Gå och göm dig Åke Tråk" - ett lite mer okänt syskon till "Det börjar verka kärlek banne mig" - och en mycket fin inspelning av Ted Gärdestads "Jag vill ha en egen måne", som jag tror framförs med organisten Patrich Rundström på sång.
Här finns även en uppmärksammad duett med dansbandslegendaren Jan Öjler i hans egen klassiker "Natten har tusen ögon".
Merparten av de nya låtarna är skrivna av Ola och Berit Gustafsson. "Jag räknar dagarna" är stark, och har tidigare spelats in av just Mona G:s. Det finns betydande kopplingar mellan Mona Gustafsons och artistparets låtskrivande.
Det finns hos båda en påfallande melodikänsla och en fallenhet för omsorgsfullt formulerade sångtexter. De är som andliga syskon.
Hör bara på "En fågel ska flyga fri", som är en av de starkaste låtarna på Znits platta. Den och ett par andra sånger har sköna 80-talsinfluerade klaviaturer som slår an precis rätt känsla hos mig.
"Kärleken och havet" är ett annat fint exempel på det. Lasse Holms och Mats Rådbergs "Vänd dig inte om" är en annan favorit.
"Världens rikaste flicka" är en schlagerklassiker där bandet plötsligt låter som en Lotta Engberg som bubblar av skratt.
Jag skulle kunna jämföra med Helene Persson i Helene & Gänget. Jag skulle också kunna jämföra med Wizex mest dragspelssmyckade sånger och Schytts gitarrsound. Znits har hämtat inspiration från många håll, "plockar russinen ur kakan med en gång", som Berit sjunger i titelspåret.
"40+" har en del små skönhetsfel, en och annan ostämd körstämma slinker igenom, men som helhet är detta en skiva som har starkare låtar och berör på ett helt annat sätt än Thorleifs senaste. Det är ofta små medel som avgör vad som ger en dansbandsskiva det lilla extra, och det har Znits fattat genom att sätta melodierna i fokus som de gör här.
Znits kommer med glädje.
Mer komplicerat än så behöver det ibland inte vara.
Läs mer: Veteraner skivdebuterar med Znits >>
Läs mer: Gamla godingar på album med Znits >>

























