"Premiär" är årets hittills starkaste mogna dansbandsalbum.

Mats Bergmans släpper nya studioalbumet "Premiär" (Warner/ Mariann) på onsdag.
Dansbandsbloggen har tjuvlyssnat på plattan.
Och det handlar om en rejäl nytändning, som helt och hållet kan tillskrivas nye sångaren Linus Lindholm.
Jag har tidigare jämfört honom med hans företrädare Jonas Näslund, men nu hör jag att han är en sångare i sin egen rätt. Linus har en helt egen profil, han sjunger med en lätthet och en ledighet som Näslund aldrig uppnådde med sin djupa sammetsstämma.
Linus Lindholm lyfter Mats Bergmans i grunden traditionellt mogna dansmusik till uppfriskande nivåer.
Det är mer dragspel än tidigare i de nya sångerna, och anslaget slås fast redan i det finfina öppningsspåret "Här nere på jorden", som är en svängig rapport till en saknad anhörig i himlen:
"Om du sitter på molnet / kan du se ända hit ner /.../ Här nere på jorden är allt som förut / Folk flänger som galna under sin livsminut", sjunger Linus Lindholm och det doftar blivande listetta lång väg.
"Premiär" är Mats Bergmans bästa platta på många år. Det är en väl sammanhållen skiva och jag kan inte sluta fängslas av Linus Lindholms sångröst. Han är en dansbandsstjärna, en kommande dansbandskung och det är extremt glädjande att han är med och tryggar återväxten för genren.
Fansen kommer att känna igen sig. Musikaliskt låter det ungefär som på Jonas Näslunds tid, och det tydligaste tecknet på utvecklingen är Linus Lindholms intåg.
Men det är klart att det märks att det är en 25-åring som tagit över mikrofonen. Små förändringar i repertoaren och i soundet - överhuvudtaget låter "Premiär" luftigare och mer lättfotad än bandets senaste skivor, som ibland tenderade att låta Vikingarna-arvet väga lite för tungt.
Nu skakar de av sig Christer Sjögrens mantel och banar ny väg, en väg som tar den mogna dansmusiken ett kliv framåt. Tydligast hörs Jonas Näslunds ande i spår som "This little girl of mine", "Svara mig" och "Ta min hand".
Men för det mesta kliver Linus Lindholm fram och bygger en egen stil i fronten. Hans lediga sångröst får det att låta så lätt och enkelt, även om man förstår att han inte fått någonting gratis.
Dragspel och steelgitarr kännetecknar soundet - och känslan av en oerhörd omsorg bakom låturvalet. Det har fått ta tid - annars hittar man inte sånger som "Kärlek i månljus och skugga" eller "Kungen av sommaren".
Den sistnämnda är ett bitterljuvt minne av en tonårsförälskelse, skriven av Åsa Karlström och Mats Larsson. Dragspelet smeker när ögonblicken av strandpromenaden och hjärtslagen när vi var femton år kommer tillbaka: "Du har alltid funnits här som det största hjärtat bär", sjunger Linus Lindholm. Det är ömsint och vackert och visst gömmer det sig en sommar för 20 år sen inom oss alla?
"Kungen av sommaren" är en av plattans allra bästa låtar.
Precis som jag trodde i ett tidigare inlägg gör Mats Bergmans storverk av Teddy Thompsons "In my arms". Det svänger mjukt om basen och trumpeten, Linus sätter de höga wailande tonerna i finalen klockrent.
"Give me an easy way out", sjunger han.
Jag trivs utmärkt i Mats Bergmans sällskap. "Premiär" är årets hittills starkaste mogna dansbandsalbum.

Lyssna på "Här nere på jorden" på YouTube:


Se tv-reklamen för "Premiär":