Icaros gör det bättre än de flesta.

Deltidsbandet Icaros från Linköping har fångat många kritiker med sitt andra album, "En gång till", som släpptes i juni på eget bolag.
Och sexmanna-bandet är sommarens mest överraskande och oväntade succé.
"En gång till" är utfört med ett påfallande professionellt handlag och slutresultatet är synnerligen njutbar lyssning.
Icaros bildades 1977 i Ljungsbro utanför Linköping. I dagens sättning har basisten Tord Arnell varit med från start, men nästan alla av de övriga fem har spelat i bandet i över 20 år.
Sångerskan Annelie Åkerlund blev medlem 1988.
Icaros är alltså fulla av rutin och erfarenhet, något som genomsyrar deras nya platta. "En gång till" får lyssnaren att spetsa öronen omedelbart - eftersom skivan låter så exceptionellt kompetent och bra från första ton.
Det är sällan - för att inte säga aldrig - man hör ett dansband på deltidsnivå prestera så här bra på skiva. Icaros spelar alla instrument själva och har producerat albumet i samarbete med teknikern Gunnar "LjudGunnar" Åkerlund, som tidigare i år var aktuell som producent på Cavalkads senaste skiva.
Jag har funderat länge och grundligt på vad det kan bero på att Icaros nya album är så bra.
Ljudet ger ett rent och professionellt intryck, Annelie Åkerlund sjunger alldeles utmärkt och trakterar även trumpet och dragspel, något som är ett populärt inslag på bandets spelningar, och bandkamraterna är ytterst kompetenta musiker med en spelglädje som lyser igenom.
Sex bandmedlemmar ger också ovanliga möjligheter att variera arrangemangen och skapa ett fylligt sound. Icaros har bland annat munspel i sättningen.
Förutom Annelie Åkerlund sjunger också trumslagaren Stefan "Stisse" Svensson och organisten Stefan "Bamse" Billgren på vissa låtar.
Detta är var för sig en del av det som skapar en bra dansbandsplatta som man kan lyssna på om och om igen utan att tröttna, eftersom det hela tiden är möjligt att upptäcka nya finesser, grepp och favoriter.
Men en minst lika viktig aspekt är den förmåga Icaros har att välja rätt låtar.
På "En gång till" har bandet gjort ett omsorgsfullt urval av 15 låtar, örhängen från de senaste 50 årens dans- och schlagermusik.
Det är låtar många känner igen, som Anna-Lena Löfgrens "Regniga natt" från 1962, men även lite mer udda personliga favoriter.
Här är det framför allt Claes Jagborns "Aldrig mer", den nattsvarta tryckare som var en av de första singlarna med Jenny Saléns, som sticker ut. Icaros påminner mig om vilken enorm låt "Aldrig mer" är. Annelie Åkerlund klär också in den i en rent hjärtskärande ödslighet med sin röst, och Hasse Rosén (inte Violents-Hasse, väl?) spelar snyggt gitarrsolo.
Stefan "Stisse" Svensson gör sin bästa sånginsats på "I en liten båt som gungar", en munspelssmyckad Gyllene Tider-doftande (!) version av Streaplers lättsamma sång från 1978.
Jag tycker också mycket om inspelningen av Drifters "Kärleken är inget spel", som öppnar plattan mycket fint, Martin Klamans och Dan Attleruds "Ingen annan" - inspelad av band som Lasse Stefanz, Leif Engvalls och Tiffany - är en solklar favorit, här med sång av Stefan Billgren, och Hjältarnas gamla paradnummer "Jag har sparat mina drömmar" är i finfin form med Stefan Svensson bakom mikrofonen.
Lyssna också på Annelie Åkerlunds tolkning av "Om du ber mig stanna kvar", som inte gjorts bättre sen Agneta Olsson var medlem i Martinez.
Annelie Åkerlund har en varm och inlevelsefull sångröst. En av sina starkaste prestationer gör hon i Gretchen Wilsons stråkförsedda countryballad "The girl I am".
Ett annat av plattans toppnummer är den finstämda instrumentala inspelningen av Björn Afzelius-klassikern "Ikaros", och det är så självklart att ett dansband med samma namn måste ha den med på repertoaren. Annelie Åkerlund spelar melodin på trumpet på ett sätt som säkert skulle få Magnus Johansson att lyfta på hatten.
Det skulle vara intressant att få höra en version där Annelie framför texten. Många dansband har känt sig manade att spela in "Ikaros", men hittills har ingen lyckats göra texten rättvisa.
Jag misstänker att Icaros skulle kunna göra det.
Mina enda invändningar mot Icaros nya platta får bli mot det svengelska uttalet i vissa låtar, men det går också utmärkt att inte bry sig om det och lägga invändningarna åt sidan. Det går utmärkt att låta "Cruisin on a Saturday night" vara en munspelssmyckad bluesrökare med fett gitarrsolo.
Icaros rör sig hemtamt i den mogna dansmusikens väl inkörda spår, men de gör det bättre än de flesta just nu.

Foto: Icaros, icarosdansorkester.com