Höstens gladaste skivöverraskning dyker dansbandet Stensons upp med.
Orkesterns tredje album, "Om vi kunde stoppa tiden" (Emmy Music), är en uppvisning hur mogen dansmusik bör låta 2008 - med 16 riktigt bra låtar som ger mersmak.
Och Helene Persson - en av Sveriges största dansbandssångerskor genom tiderna - gör comeback i starka duetten "Det är bara himmelen".
Stensons är bandet som uppstod ur Christina Lindbergs orkester 1995, och har sen dess genomgått flera förvandlingar och ett antal medlemsbyten.
På sitt trettonde år är orkestern aktuell med sitt tredje album, som producerats av Jörgen Andersson, vid sidan av Martin Klaman vår kanske mest ansedde dansbandsproducent på senare år.
Klaman är för övrigt involverad i ett par sånger här, titelspåret och "Hur kunde du", som båda skrivits tillsammans med Sune Amsköld. Det är två mycket bra låtar av olika karaktär - titelspåret är en lignare mogen sak medan "Hur kunde du" bjuder på ett högre tempo och allsångsrefräng.
Bakom sångmikrofonen i Stensons huserar Roger Olsson och Mats Karlsson med den äran - de har båda lite olika, men varma röster, med den rätta känslan.
En lusläsning av låtlistan visar att Mats Larsson och Åsa Karlström skrivit merparten av de 16 nya låtarna, närmare hälften bär radarparets signatur. Och det är inga hastverk de produktiva låtskrivarna släppt ifrån sig - countrydoftande "Vågar du" minner om örhänget "Green Green Grass of Home", snabbfotade "Dina blickar talar" och "Ge mig något att tro på" hade platsat på något av Vikingarnas sista album.
"I din värld" är riktigt schlagerdoftande och det skulle inte förvåna mig om den har ett dolt förflutet som ratat melodifestivalbidrag. Jag gillar den här Motown-doftande låten skarpt, den är som en blandning av "La det swinge", "Bra vibrationer" och "Hur svårt kan det va" - ett konststycke bara att lyckas baka ihop de tre låtarna till en! 
Resultatet är en av de bästa och mest sympatiska mogna dansbandsplattor jag hört sen Claes Lövgrens "Rosor från himlen" (Skåneton) från 2001. Man fattar omedelbart tycke för Stensons gedigna anslag - "Om vi kunde stoppa tiden" är förbluffande väl genomförd och saknar i stort sett svaga punkter.
Ljudbilden är fyllig, arrangemangen varierade och körerna ytterst tonsäkra. Musikaliskt kryddas med dragspel, steelgitarr och fiol och när det svänger är det omöjligt att sitta still.
Inspirationen kommer från alla våra stora mogna dansband - ekon hörs från Vikingarna, Berth Idoffs, Matz Bladhs, Kellys, Fernandoz och många fler.
Stensons mäter sig med dem alla och satsar modigt på en platta med nästan enbart nyskrivet material, påspätt med en handfull väl valda tolkningar av sånger som Paul Sahlins klassiska schlager "Guenerina". 
Extra glädjande för ett gammalt fan som undertecknad är förstås återkomsten för Helene Persson från nedlagda Helene & Gänget.
Duetten "Det är bara himmelen" - skriven av Harald Östgård, Vladimir Bölla och Jan Åke Hansson - är en riktig fullträff för Stensons och den låt som kan leda till ett genombrott för bandet.
Det är en följsam och ytterst melodistark komposition som presenterar en Helene Persson i högform.
Jag inser hur mycket jag saknat hennes sångröst. Refrängen är fjäderlätt, medryckande och hitdoftande.
Sköna showaddiwaddi-körer på klassiskt dansbandsvis kommer i Patrick Svenssons och Tomas Berglunds "Vart än vi går", som är plattans mest moderna inslag. Det är en av plattans bästa låtar, och har tidigare spelats in av Drifters på cd:n "Ett liv med dig" 2007.
Stensons trivs utmärkt även i den här lätt moderna inramningen med saxar som blåser bort allt vemod. Sånginsatsen är strålande och det är intressant att höra en man tolka "Vart än vi går".
Låtskrivarstjärnskottet Patrick Svensson bidrar också med låten "Jag väntar här i skymningen", som han skrivit tillsammans med Katja Svensson. Här först tankarna till Thorleifs och Fernandoz, det är en smidig melodi med mycket blås och långa strofer i refränger och verser.
Stilrent.
Något poppigare blir det också i Åsa Karlströms och Mats Larssons fantastiska "Dina ögon var som sol". Det finns en gammal dansbandsklassiker som heter "Hit kommer jag nog inte mer" med Claes Dieden från 1970 - här finns samma lätta anslag, det smyger till och med in ett jublande shalala-parti i slutet.
"Dina ögon var som sol" hade passat strålande på bloggfavoriterna Nizeguys repertoar: "Vintertäcket lägger jag åt sidan nu / Sommaren den kom på en minut", sjunger Stensons i den smittande melodin och texten.
"Hjärtats dörr", skriven av Kent Thunell, är influerad av de riktigt klassiska 70-talslåtarna, och låter som Vikingarna lät på Stefan Borschs tid. Melodin lunkar fram och det är som att höra Tony Eriksson himself på saxofonen.
Stensons har höga ambitioner med sin nya platta, som släpptes redan i augusti. Men jag tycker att de ror det här i land på ett mycket imponerande sätt. Som ni märker skriver jag om nästan alla de 16 låtarna - det hänger ihop med att alla är så bra.
Det går att provlyssna på alla låtarna på Stensons hemsida
