Chinox nytändning håller inte.

Sorry, Chinox.
Det där med nytändning på nya plattan "Tala om din hemlighet" - bandets första med nye sångaren Andreas Selg - blev det inte mycket med.
Bandet som är mest känt för sin inspelning av norska Ole Ivars buskishit "Nei, så tjukk du har blitt" lyckas bara delvis med sitt senaste album.
Ett fåtal låtar räddar projektet från att köra ner i diket.
"Tala om din hemlighet" håller helt enkelt inte måttet.
Det kan jag säga efter att ha vänt och vridit på Chinox platta sen tidigt i somras.
Andreas Selg, som jag lärde känna som en habil låtskrivare när han grundade Selgz häromåret, sjunger undergivet med en underligt ljus röst, som är fri från temperament.
Chinox går ut hårt och satsar allt på en skiva där alla låtar utom två är skrivna av Andreas Selg. Det är ett modigt utgångsläge och hade kanske gått att motivera om materialet varit jämnare.
Det är det inte - tyvärr håller bara ett par sånger tillräckligt hög klass, resten drunknar i ett jämntjockt utbud.
Jag är den förste att beklaga detta, och brukar alltid framhålla band som har något så unikt som egna låtskrivare bland bandmedlemmarna.
Tyvärr kör Andreas Selg ofta ner i diket och villar bort sig bland kvasipoetiska rim på Michelle/snäll, handen/sanden och kyss/nyss för att greppa några på måfå.
Men ett par gånger lyckas han förena musikalisk begåvning med riktigt bra texter - det händer första gången i albumets bästa spår, "Nu är kvällen över", som inleds med - ja, faktiskt - säckpipa. Det är ett genialiskt och vackert drag som jag aldrig tidigare hört i en dansbandslåt. Andreas Selg lägger själv enkla och snygga klaviaturslingor i verserna. Även sångmässigt träffar han helt rätt, och först nu hörs det att han gillar låten och det han gör.
Skivans andra toppnummer är "En gåta utan svar" - en mer traditionellt uppbyggd dansbandslåt med en refräng som kramar det bästa ur Andreas Selgs låtskrivartalang.
Jag vill väldigt gärna tycka om Chinox nya album. Men när låtmaterialet inte håller och produktionen uppvisar bister kan omdömet inte bli annat än det här.
Initiativet med en nystart med nyskrivna låtar är lovvärt, men vägen bör nog ha anträtts med något större eftertanke och kanske även parat med ett kritiskt förhållningssätt till de sånger Andreas Selg presenterade för bandmedlemmarna.
Jag kan dock hålla med om att Susann Söderbergs omslag är riktigt snyggt.