Bloggen minns Robin Bailey.
Sven-Ingvars förre trumslagare Robin Bailey dog den 23 maj, 66 år gammal. Tidningen Fokus bad er trogne bloggare att skriva några minnesord om honom, som publicerades i nummer 23 av tidningen.
Dansbandsbloggen återger här artikeln i sin helhet:
Hans Wigstrand skriver i sin underhållande och initierade Sven-Ingvars-biografi från 1995, ”Spex, dragspel och rock’n’roll” (Bonnier Alba):
”Robin Bailey är en riktig trumslagare. En som kan göra egna solon med inlevelse och teknik. Som har koll på twist, rock och det där eftersläpande bakslaget /../ Bailey är ett fynd. Han sjunger bra också.”
Nu är mannen som skötte takten i Sven-Ingvars i 30 år borta.
Det var 1968 som Ingvar Karlsson frågade om brittiska rockbandet The Phantoms firade trummis ville hänga med Sven-Ingvars på sommarturné istället.
Bailey, nybliven värmlänning, var inte sen att byta sin nya vardag som tidningsbud mot några månader med rockkungarna från Slottsbron. Men månaderna blev fler och fler och plötsligt hade sommaren hållit på in i oktober – och Bailey hade efterträtt Sven Svärd permanent. Han trivdes i sitt nya band, men tyckte att ”Te dans me Karlstatösera” var ganska fjantig.
Robin Bailey blev kvar i Sven-Ingvars till sommaren 1998, då han symptomatiskt nog hoppade av mitt under pågående turné efter exakt 30 år. Han kom till bandet en sommar, han lämnade det en sommar.
Bailey var en del av Sven-Ingvars genom tunga år och storhetsår, och fick uppleva den enorma succén i Hultsfred 1991. De pånyttfödda rockslynglarna gav sen ut några numera klassiska album där den svenska popeliten köade för att få leverera låtmaterial: ”Byns enda blondin”, ”Hus till salu” och den vackra ”Månskensnatt i Åmotfors” är bara några exempel, skrivna av Niklas Strömstedt, Peter LeMarc och Plura Jonsson.
Själv ser jag Sven-Ingvars välta Gröna Lund en ljummen augustikväll 1995 med 10 000 i publiken. Kulten kring dansbandet står på topp. Det är alla de gamla hitsen i nya, omgjorda versioner, ”Green Day-versioner”, skämtar sångaren Sven-Erik Magnusson från scenen.
Dagen efter rapporterar jag om Robin Bailey i Aftonbladet:
”Han är enorm. Liten, tunn och gråhårig arbetar han sig svettig bakom sitt batteri, och jämförelsen med Charlie Watts i Stones sitter inte helt fel.”
Och visst var han även en habil sångare ovanpå sitt hamrande med trumpinnarna. Jag hör honom i Billy Swans ”Number One” i en inspelning från 1976 – en känslig ljus popröst med doft av Roger Hodgson i Supertramp. I Chuckens ”Rock’n’roll music” är det istället en frustande och spottande sångare som går upp i falsett.
Det var kärleken som lockade Robin Bailey till Värmland, och det finns många historier om hur han försökte lära sig språket i början. Om hur Ingvar retade honom för att han aldrig kunde lära sig säga ”nummer”. Om hur alla trodde att han var norrman eller tysk.
Hans Wigstrand igen:
”Han har inte haft det så lätt. Träffade Monica, en Karlstadtös, men kunde inte många svenska ord. Varje gång han ringde Monica hörde han hennes pappa muttra ’det är den där tysken igen’.”
Men det blev en lycklig kärlekssaga till sist. Monica och Robin hann vara ett par i 44 år och fick två döttrar tillsammans.
Det berättas att Robin Bailey var nära att få spela med The Beatles. När Ringo Starr insjuknade med inflammerade halsmandlar 1964 behövde bandet snabbt hitta en vikarie inför sin förestående Australien-turné – och hade hört talas om The Phantoms fenomenale trumslagare.
Det säger oss någonting om hans internationella ryktbarhet.
Men The Phantoms manager tackade nej och Robin Bailey nåddes aldrig av erbjudandet – och var under åren av förståeliga skäl inte så pigg på att prata om händelsen.
- Han var större än vi förstod, säger nu gamle Phantoms-sångaren Ken Levy till Nya Wermlands-Tidningen, som samtidigt avslöjar att bandet hade planer på en återförening på en nostalgigala i Karlstad i höst när trummisens sjukdom satte käppar i hjulet.
Kanske sitter nu Robin Bailey – Sveriges svar på Charlie Watts – i sin himmel och jammar med John och George, ”riktiga pojkar”, som han själv beskrev dem efter att Phantoms och Beatles följts åt på en bejublad Sverige-turné 1963.
Det är en trösterik tanke.
Michael Nystås
Dansbandsbloggen.se
Dansbandsbloggen återger här artikeln i sin helhet:
Hans Wigstrand skriver i sin underhållande och initierade Sven-Ingvars-biografi från 1995, ”Spex, dragspel och rock’n’roll” (Bonnier Alba):
”Robin Bailey är en riktig trumslagare. En som kan göra egna solon med inlevelse och teknik. Som har koll på twist, rock och det där eftersläpande bakslaget /../ Bailey är ett fynd. Han sjunger bra också.”
Nu är mannen som skötte takten i Sven-Ingvars i 30 år borta.
Det var 1968 som Ingvar Karlsson frågade om brittiska rockbandet The Phantoms firade trummis ville hänga med Sven-Ingvars på sommarturné istället.
Bailey, nybliven värmlänning, var inte sen att byta sin nya vardag som tidningsbud mot några månader med rockkungarna från Slottsbron. Men månaderna blev fler och fler och plötsligt hade sommaren hållit på in i oktober – och Bailey hade efterträtt Sven Svärd permanent. Han trivdes i sitt nya band, men tyckte att ”Te dans me Karlstatösera” var ganska fjantig.Robin Bailey blev kvar i Sven-Ingvars till sommaren 1998, då han symptomatiskt nog hoppade av mitt under pågående turné efter exakt 30 år. Han kom till bandet en sommar, han lämnade det en sommar.
Bailey var en del av Sven-Ingvars genom tunga år och storhetsår, och fick uppleva den enorma succén i Hultsfred 1991. De pånyttfödda rockslynglarna gav sen ut några numera klassiska album där den svenska popeliten köade för att få leverera låtmaterial: ”Byns enda blondin”, ”Hus till salu” och den vackra ”Månskensnatt i Åmotfors” är bara några exempel, skrivna av Niklas Strömstedt, Peter LeMarc och Plura Jonsson.
Själv ser jag Sven-Ingvars välta Gröna Lund en ljummen augustikväll 1995 med 10 000 i publiken. Kulten kring dansbandet står på topp. Det är alla de gamla hitsen i nya, omgjorda versioner, ”Green Day-versioner”, skämtar sångaren Sven-Erik Magnusson från scenen.
Dagen efter rapporterar jag om Robin Bailey i Aftonbladet:
”Han är enorm. Liten, tunn och gråhårig arbetar han sig svettig bakom sitt batteri, och jämförelsen med Charlie Watts i Stones sitter inte helt fel.”
Och visst var han även en habil sångare ovanpå sitt hamrande med trumpinnarna. Jag hör honom i Billy Swans ”Number One” i en inspelning från 1976 – en känslig ljus popröst med doft av Roger Hodgson i Supertramp. I Chuckens ”Rock’n’roll music” är det istället en frustande och spottande sångare som går upp i falsett.Det var kärleken som lockade Robin Bailey till Värmland, och det finns många historier om hur han försökte lära sig språket i början. Om hur Ingvar retade honom för att han aldrig kunde lära sig säga ”nummer”. Om hur alla trodde att han var norrman eller tysk.
Hans Wigstrand igen:
”Han har inte haft det så lätt. Träffade Monica, en Karlstadtös, men kunde inte många svenska ord. Varje gång han ringde Monica hörde han hennes pappa muttra ’det är den där tysken igen’.”
Men det blev en lycklig kärlekssaga till sist. Monica och Robin hann vara ett par i 44 år och fick två döttrar tillsammans.
Det berättas att Robin Bailey var nära att få spela med The Beatles. När Ringo Starr insjuknade med inflammerade halsmandlar 1964 behövde bandet snabbt hitta en vikarie inför sin förestående Australien-turné – och hade hört talas om The Phantoms fenomenale trumslagare.Det säger oss någonting om hans internationella ryktbarhet.
Men The Phantoms manager tackade nej och Robin Bailey nåddes aldrig av erbjudandet – och var under åren av förståeliga skäl inte så pigg på att prata om händelsen.
- Han var större än vi förstod, säger nu gamle Phantoms-sångaren Ken Levy till Nya Wermlands-Tidningen, som samtidigt avslöjar att bandet hade planer på en återförening på en nostalgigala i Karlstad i höst när trummisens sjukdom satte käppar i hjulet.
Kanske sitter nu Robin Bailey – Sveriges svar på Charlie Watts – i sin himmel och jammar med John och George, ”riktiga pojkar”, som han själv beskrev dem efter att Phantoms och Beatles följts åt på en bejublad Sverige-turné 1963.
Det är en trösterik tanke.
Michael Nystås
Dansbandsbloggen.se
3 kommentarer: