Alf Robertsons svåra väg tillbaka.

Tre hjärtinfarkter och två stroke.
Alf Robertson har levt så nära döden som överhuvudtaget verkar möjligt. Den senaste resan ledde till att han förlorade talförmågan och viktiga delar av sin motorik.
I en stort uppslagen intervju i dagens Göteborgs-Posten talar den folkkäre sångaren ut om sin svåra väg tillbaka.
Och i dagarna släpps hans nya dubbelalbum "Alf Robertsons bästa" (Warner/Mariann) - hans första skiva på fem år.
- Det var en gudomlig känsla när vi satt för ett halvår sedan och testade att spela in en av låtarna, säger Alf Robertson till GP.
Det var för två år sedan som Alf Robertson drabbades av sin andra stroke när han skulle böja sig ner efter ett skivfodral. Sen dess har han kämpat envist med att komma tillbaka.
Rösten försvann. Vänster ben slutade lyda, och händerna. I en intervju med Anna Demert berättar nu Alf Robertson om sin mödosamma kamp mot sin egen kropp. Timmar hos talpedagogen har nu gett sångaren rösten tillbaka - något som inte var självklart.
- Först kom bara läten. Så småningom kunde jag få fram ljud och till slut ord. Jag har stått framför spegeln i ett och ett halvt år och tränat ord, säger han och förklarar att sångförmågan kom tillbaka före talet, eftersom den sitter i en annan del av hjärnan.
Styrketräning och rörelseteknik har tagit mycket tid och envishet, men i dag tar sig Alf Robertson fram helt utan hjälpmedel. Ett mirakel - för bara sex månader sedan satt han fortfarande i rullstol.
I intervjun förklarar Robertson också hur han vägrat se sig som ett offer.
- Visst kan man känna sig nere vissa dagar, men det gäller att ta ett steg tillbaka och försöka se klart på situationen, säger han.
Nu i mellandagarna släpper Alf Robertson den nya samlingsdubbeln "Alf Robertsons bästa" (Warner/Mariann). Skivan innehåller 33 av sångarens mest älskade låtar - plus den helt nyinspelade "Där dom höga träden står".
När intervjun gjordes hade plattan arbetsnamnet "En flisa av granit", en titel som Alf Robertson tycker är passande:
- Klarar man att få mattan undanryckt under fötterna så många gånger är flisan av granit, säger han.
Nya plattan är det senaste beviset för att Alf Robertson än en gång vunnit kampen mot sjukdomen.
- Jag kan knappt tro att det är sant att jag sitter här i dag och min dröm om att få ge ut ytterligare en skiva har blivit en sanning, säger sångaren till GP.

Här är den fullständiga låtlistan till "Alf Robertsons bästa":
1. I mina skor, 2. Den vita duvan, 3. Tusentals gitarrer, 4. Vilken underbar värld, 5. Hundar ungar och hembryggt äppelvin, 6. En sjömanshustrus ballad, 7. Riv inte vårt kvarter, 8. Kasta inga stenar, 9. Mest av allt, 10. Där rosor aldrig dör, 11. Skomakare Anton, 12. Jag är min farsas far, 13. Vi ska gå hand i hand, 14. För alltid - amen, 15. Han måste gå, 16. Emilys foto, 17. Soldaten och kortleken, 18. En gyllene kaross, 19. Lasse och Marie, 20. En femöres kola, 21. De ä dans på Brännö brygga, 22. Liljor, 23. Hej gamle man, 24. Hon steg på finlandsbåten, 25. Tacka vet jag vanligt folk, 26. Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad, 27. Dansa Matilda, 28. Jag är inte den jag var förut, 29. Tro på mig, 30. En liten flicka med långa flätor, 31. Sjömannens längtan, 32. Rosenkyssar, 33. Mitt land, 34. Där dom höga träden står.

Fotnot: Intervjun med Alf Robertson finns i skrivande stund bara i tidningens pappersutgåva, men Bloggen håller ögonen öppna efter eventuell webbpublicering.

Läs min recension av Alf Robertsons förra album, "Rosenkyssar", i Aftonbladet den 22 oktober 2002: "Robertson imponerar efter fem års tystnad".

Andra bloggar om alf robertson, göteborgs-posten