Gladare platta än vanligt från Lasse Stefanz.

Lasse Stefanz befäster sin ställning som landets största dansband, och våra just nu bästsäljande skivartister.
I går fick Per Gessle maka på sig till hitlistans andraplats till förmån för balladkungarna från Kristianstad.
Orkesterns nya album "Vagabond” (Warner/Mariann) såldes i 38 000 exemplar första dagen det fanns i butik.
”Vagabond” har sina minnesvärda ögonblick – men är trots det en mellanplatta för Lasse Stefanz.
Lasse Stefanz nya album är en succé, och sångaren Olle Jönsson konstaterar i en intervju i Aftonbladet i dag att en orsak till framgångarna är att bandet ger folk vad de vill ha:
- Vi börjar inte sälja grön mjölk när folk vill ha sin vita mjölk kvar, säger Olle Jönsson till Aftonbladet.
Nu tror jag personligen inte att sanningen är riktigt så enkel. Lasse Stefanz tog steget fram och blev vårt mest populära dansband när Vikingarna lade av och Thorleifs inte orkade leva upp till förväntningarna. Lite otippat blev det dansbandscountryns främsta fanbärare som skulle fylla tomrummet efter Vikingarna.
Men Lasse Stefanz succé beror inte på att dansbandsvänner skulle vara mer trogna skivköpare än andra. Branschen står inte opåverkad av olaglig nedladdning och minskad försäljning. Inte heller beror det på en oförmåga att vidga perspektivet hos skivköparna. Vikingarna kunde sälja 200 000 exemplar oavsett vad de gav ut. Men deras status och genomslagskraft var unik och ägde rum i en annan tid.
Jag tror inte att Lasse Stefanz surfar fram på samma våg.
De är tvungna att prestera sitt yttersta varje gång. Därför är hantverket som präglar varje ny Lasse Stefanz-platta helt avgörande.
På ”Vagabond” – inspelad på rekordtid under maj och juni i år – överger de för första gången demonproducenten Rutger Gunnarsson och överlåter studioarbetet till den hittills oprövade Svante Persson, som tidigare jobbat med bland andra Jerry Williams.
Just det är ingenting som avspeglas på nya skivan, men däremot hörs en tydlig ambition att nå ett mer avskalat sound, närmare rötterna, och jag tycker mig märka ett starkare fokus på den svängiga dansbandscountry – ibland elakt kallad hästjazz – som är och förblir Lasse Stefanz främsta kännemärke.
Balladerna är färre – och på gott och ont inte lika gråtmilda som förr. ”Vagabond” är en gladare dansbandsplatta än vi är vana vid från Lasse Stefanz.
Det är ett vågspel, om ni frågar mig.
Men Kent Fingal och Haidi Krohn levererar som vanligt pålitligt. ”Vänd dig inte bort” är skivans bästa låt, en tillbakablickande text av hög klass och en melodi som harmonierar fullständigt med lyriken. Olle Jönsson sjunger med hög trovärdighet, och pratar sig inlevelsefullt igenom andra versen.
”Ta dej till nästa punkt, fortsätt gå, så har jag gjort”, sjunger han och det är en man med lång livserfarenhet som talar.
”Vagabond” innehåller 14 nyinspelade låtar. Plattans inledande hälft är mycket bra dansmusik, men i höjd med Rose-Marie Stråhles återkomst som låtskrivare med ”Jag kan se i dina ögon” är det som om bandet går in i en uppförsbacke. Låtmaterialet sackar och blir tråkigt. Balladen ”Vänd dig inte bort” är ett lysande undantag, men den riktiga återhämtningen kommer aldrig.
Men resan fram till ”Jag kan se i dina ögon” är högklassig och vital dansmusik, och bland det bästa som getts ut i år. Öppningsspåret ”På egna vägar”, skrivet av Friends-Stefan Brunzell och Bhonus-Ulf Georgsson, gungar och kränger sig fram med roligt blås och handklapp, det är som att åka skenande hästskjuts. En av de bästa låtarna på ”Vagabond” – och ett steg framåt för dansbandscountryn.
”Ingenting kan vara bättre”, skriven av Sten & Stanleys hovleverantörer Ann Persson och Björn Alriksson, är en följsam melodi med snyggt plockande gitarrer och piano. Soundet är mjukt och smeker öronen.
Grönwalls toppballad ”I varje andetag”, som skrevs av maestro Bert Månson, framförs av Olle Jönsson i en kärv tolkning. Basisten Lasse Sigfridsson får sin beskärda del av sångarutrymmet även på Lasse Stefanz nya cd – som bäst är han i Kent Fingals och Haidi Krohns ”Ingenting är glömt”, där han besjunger livet efter döden och de frågor vi bär inom oss: ”Vem öppnar dörren till vår himmel och blåser ut det sista ljuset”, sjunger Lasse Sigfridsson.
Haidi Krohn är en av våra klarast lysande textförfattare. Hon väjer inte för de svåra ämnena, utan sätter de mitt framför våra ögon. Sigfridsson fattar läget och ropar ut sina frågor.
”Little Honda” – Beach Boys gamla paradnummer – är ännu en av de där fingertoppskänsligt utvalda coverlåtarna som smyckar Lasse Stefanz skivor. Det är Christer Ericsson som väljer ut låtarna, han träffar inte alltid rätt, men tillräckligt ofta får han in riktiga fullträffar: ”City Girls” och ”More than I can say” är några uppenbara exempel som blivit till personliga favoriter för mig. Lasse Stefanz leker sig igenom ”Little Honda”, det är en fröjd att höra dessa erfarna musikanter så fulla av lust.
”Innan livet försvinner” är bandets svenska tolkning av den amerikanske countrystjärnan Tim McGraws ballad ”Shotgun Rider”. Här sjunger Olle Jönsson i fin duett med norska dansbandsstjärnan Anne Nordsti. Haidi Krohn har skrivit den svenska texten, och resultatet är mycket vackert.
”Vagabond” presenterar alltså ett delvis förnyat Lasse Stefanz, utan att ge avkall på bandets signum. Det är lite lekfullare och hungrigare än vanligt, och det är synd att nytändningen inte slår igenom fullt ut i låtmaterialet.
För jag kommer inte ifrån att ”Vagabond” är en mellanplatta, som bara lyckas helt till hälften.

Foto: www.lsproduktion.se

Andra bloggar om lasse stefanz